behind your sunset forever I'll stay.
här står jag beredd, att ta ett steg ut.
inte mycket kvar nu. meningslöst. vad finns kvar, egentligen ? hela dagarna åker tankarna fram och tillbaka i mitt huvud, och ingen riktigt delar dom med mig. det är tankar som bara jag förstår, men ändå förstår jag dom inte. det är så mycket jag inte förstår och det är så mycket jag inte orkar lägga ner tid på. jag är trött, så oerhört trött. kanske inte trött för att jag inte sovit, eller jo det med, men jag är trött på livet. det ger mig inget. bara tar, tar ifrån mig. det finns många jag hade velat ha kvar, men dom försvinner. vet inte vem det beror på, mig eller personerna. men många försvinner, och dom som har försvunnit är dom jag önskar att jag har kvar. men kvar finns dom inte. dom har nya liv. bättre liv. jag har kvar endast några få jag vill ha kvar, och andra försöker jag radera. jag klarar inte av dom. dom kliar. dom får mig att vilja spy. dom är inte som mig, långt ifrån. dom föraktar mig, lika mycket som jag föraktar mig själv. men sen finns det några, som jag har vunnit tillbaka, och det är underbart, och jag gläds åt det. men jag klarar inte va min vardag, det var längesen. mycket längesen. jag kommer inte ihåg senast jag vaknade lycklig och kände att det var en bra dag. det finns dagar jag kanske orkar mer än andra, men lycklig, riktigt lycklig, det va längesen jag va. "le mot världen, så ler den mot dig" haha, right, fuck off.