så underbart.



 


sitter och kollar, jag hör inte hemma. jag passar inte in.
det är som att allt rullar på och jag står stil. som att jag borde försvinna,
som att jag borde raderas och som att jag aldrig funnits.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback