m a r t i n a

tid, det finns ingen tid.

bra dag.
dålig vecka.
kort sammanfattning.
godnatt.

tears don't fall, they crash around me.





godmorgon. ont i hela jävla kroppen. allt gör ont. allt. och inget blir bra heller. och inget hjälper. vill bara sova bort allt, men kan inte sova. ååååh. jag är trött. på allt, på mig. who the fuck cares anyway ? men vafan. linnea kommer hem idag, eller hon kommer till stan idag. villträffahennenu. och äh fan allt är bög just nu, jävligt bög. lika bra att jag sover, finns säkert några tabletter där uppe. GODNATT.

aldrig ska jag sluta älska dig,
du är allt jag har och allt jag ber om. <3

And so it's all the same,
goodbye, with a flicker I'm of again
A kiss that doesn't want to end
Oh it's all, all the same
I saying my I love you's
and the sadest voice
Saying my I love you's
I don't wanna go

I miss you, I miss you, I miss you
Oh I miss you
New York's so much colder than i thought
And I miss you miss you

Trains ,boats and planes
The same people , different names
New songs the same refrain

I miss you I miss you I miss you
Oh I miss you, how I miss you
New York's so much colder than i thought
And I miss you, Miss you

I miss the way the corner of your mouth looks when you smile
I miss the way that only you can hold me through the night
I dedicate my songs to you then I miss you even more
I miss you, oh I miss you, oh I miss you I'm coming home
Coming home, coming home

New York's so much colder than i thought and I'm coming home.

today sucks.




så vad gör man när verkligheten trasas sönder ?  när man inte finns för en person längre ? från ena dagen till den andra så har man försvunnit, man finns inte i den andres ögon längre. för vissa är allt lätt, så jävla lätt. och när paniken kryper i bröstet, när luften man andas knappt går att andas, då finns man inte. då är man ingen, precis som vanligt. vissa har det lätt, dom har alltid någon som lyssnar, alltid någon som ställer upp. dom har ingen panik i bröstet, dom kan andas. livet är jävligt orättvist och det kan jag gå med på. det kan jag stå ut med. men att folk slutar se en, eller bara använder en när man behövs, det suger, det suger då jävla mycket. jag hatar det, och jag kan fan aldrig säga nej, jag har svårt med ordet nej. men hur svårt ska det vara, jag bara ställer upp när jag egentligen vill skrika NEJ. men skriket kommer aldrig, och inte heller ett nej. och jag ber inte om en förklaring heller, jag slutar bara finnas till ibland. då blir jag ingen, absolut ingen. och det är då som paniken kryper som mest och det är då det är som svårast att andas. jag hatar att bli osynlig, lika mycket som jag hatar att vara synlig. ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen. ibland vill jag bara springa, bara fly. jag vill bort, bort från den här staden, bort från allt. men när det är som svårast så finns det alltid något som håller mig kvar, något jag tycker om, något jag älskar. you know who you are. men ändå så finns det dagar som denna, och jag hatar dom. sometimes things fall apart.