m a r t i n a

" jag är ingen som syns i ett rum med folk, jag är ingen som lyser upp. jag är bara jag och det är fel, fruktansvärt fel. mer fel än något annat. hellre väljer man att gå några meter till istället för att sitta med mig, mig vill man inte synas med. jag är fel människa att ens lägga några sekunder på, jag är för fel för att ödsla ett leende på, jag är fel, bara fel. det finns inget rätt med att vara fel. och hur hårt jag ens försöker, så är det också fel, för exakt rätt ord, som egentligen är fel ord, får mig att falla. det är så fel att göra samma saker som någon annan gör rätt, men när jag gör det blir det fel. och rätt ord blir fel, i min mun. rätt tankar blir fel tankar. jag är fel, så oerhört skrämmande fel. och kan någon som är skrämmande fel någonsin bli fruktansvärt rätt ? "    martina 021018