I wanna tell you I don't like you.
overkligt sant, jag har dig, digdigdig.
inser så mycket när man ligger hemma och är sjuk. man inser hur mycket vardagen egentligen betyder, trots att man alltid klagar på den. visst, skolan är inte rolig, men det känns hur trist som helst att bara ligga hemma och vara sjuk, när alla kompisar går i skolan. det hade varit en annan sak om alla låg hemma och var sjuka, då hade man kanske kunnat umgås jag vet inte.
men vardagen betyder otroligt mycket, alla rutiner. man ställer klockan för att hinna i tid till skolan, vaknar ändå inte, sen ringer någon som man ska möta, man kastar sig upp ur sängen, sminkar sig, försöker kanske hinna med en dusch innan, fixa håret, springa till bussen, och självklart missar man den, går/springer till skolan, möter någon på vägen saktar ner och kommer minst en halvtimma föresent, varenda morgon. och så fortsätter det, varje dag. och komma i tid till lektioner, det gör man inte heller. och sen när det är helg så gör man upp planer, men man gör inte något utav det man planerade, man säger att man ska ta sig ut och göra stan eller vad som helst, men man kanske högst orkar ta sig till någon kompis, sen sitter man där hela kvällen och oftast orkar man inte ens ta sig hem och ringer och ber om att någon ska hämta, annars så stannar man hela natten och får sör sig att man orkar ta sig hem dagen efter.
men ändå är det livet, men när man är sjuk och bryter rutinerna så känns det som att man ändå skulle göra vad som helst för den här röran. man behöver vardagen inser man. och det ska faktiskt bli skönt, att komma tillbaka även om jag egentligen inte alls tycker om den. men man måste umgås med folk och allt vad det heter, även om hälften av folket man träffar på dagarna är lärare eller folk man inte tycker om, men desto mer betyder det när man träffar dom man verkligen tycker om, och jag har sjukt underbara folk jämte mig hela dagarna. men det var inte det jag skulle prata om, men jag ger vad som helst för en vardag och slippa det här, att vara sjuk och ha feber drömmar och jag vet inte. fast nu vet jag inte alls vad jag har pratat om. så vi skiter i det här.
inser så mycket när man ligger hemma och är sjuk. man inser hur mycket vardagen egentligen betyder, trots att man alltid klagar på den. visst, skolan är inte rolig, men det känns hur trist som helst att bara ligga hemma och vara sjuk, när alla kompisar går i skolan. det hade varit en annan sak om alla låg hemma och var sjuka, då hade man kanske kunnat umgås jag vet inte.
men vardagen betyder otroligt mycket, alla rutiner. man ställer klockan för att hinna i tid till skolan, vaknar ändå inte, sen ringer någon som man ska möta, man kastar sig upp ur sängen, sminkar sig, försöker kanske hinna med en dusch innan, fixa håret, springa till bussen, och självklart missar man den, går/springer till skolan, möter någon på vägen saktar ner och kommer minst en halvtimma föresent, varenda morgon. och så fortsätter det, varje dag. och komma i tid till lektioner, det gör man inte heller. och sen när det är helg så gör man upp planer, men man gör inte något utav det man planerade, man säger att man ska ta sig ut och göra stan eller vad som helst, men man kanske högst orkar ta sig till någon kompis, sen sitter man där hela kvällen och oftast orkar man inte ens ta sig hem och ringer och ber om att någon ska hämta, annars så stannar man hela natten och får sör sig att man orkar ta sig hem dagen efter.
men ändå är det livet, men när man är sjuk och bryter rutinerna så känns det som att man ändå skulle göra vad som helst för den här röran. man behöver vardagen inser man. och det ska faktiskt bli skönt, att komma tillbaka även om jag egentligen inte alls tycker om den. men man måste umgås med folk och allt vad det heter, även om hälften av folket man träffar på dagarna är lärare eller folk man inte tycker om, men desto mer betyder det när man träffar dom man verkligen tycker om, och jag har sjukt underbara folk jämte mig hela dagarna. men det var inte det jag skulle prata om, men jag ger vad som helst för en vardag och slippa det här, att vara sjuk och ha feber drömmar och jag vet inte. fast nu vet jag inte alls vad jag har pratat om. så vi skiter i det här.
smeek <3
Kommentarer
Postat av: oseriösthandikappad
SANT : >
Trackback