m a r t i n a

skola.. hur värt är det egentligen? jag är trött på det, så oerhört trött. jag förstår inte varför, ser ingen mening med det. och visst det är tråkigt, men vafan ska jag känna så i ett och ett halvt år tills studenten? för det är det enda målet jag har, ta studenten. men nu är jag osäker på att jag ens kommer att komma dit. det är svårt när det tar emot som det gör, och jag försöker, tro inget annat, men det tar emot ändå och det känns ändå.
och sen förstår jag inte varför det tar emot så jävlajävla mycket. jag måste se till att lösa det här, för annars kommer jag inte ta studenten, kommer inte klara av det här. och då sviker jag så många, främst min mamma. och det skulle göra ondare än att stanna kvar. jag får göra som jag alltid gjort, stå ut och ha ont. men det vill jag inte, jag vill verkligen må bra, även om jag vet hur svårt jag har att nå dit.
mitt nästa mål är att det ska bli fredag och att jag ska slippa det här. få jullov och bara kunna göra precis som jag vill. vakna när jag vill, lägga mig när jag vill utan att behöva gå upp sju på morgonen. jag längtar.. det kommer bli världens bästa lov, oavsett vad som händer. och jag vill inte att det ska ta slut, jag säger som en god vän sa igår; jag skulle kunna döda för att få evigt lov. och det var bra sagt och jag skulel verkligen kunna göra det.

anyway, snart matte. ovärt det också när jag vet att jag ändå inte kommer få G. hur som helst så ska jag faktiskt försöka idag. även om jag kommer ge upp om sådär tio minuter.