m a r t i n a

I want to be wanted
and I need to be needed.

jag är så trött på att vara så jävla ensam hela tiden, så trött på att bli sviken, och stå utanför.
visst jag umgås med folk, jag är inte ensam 24/7. men det är inte sån ensamhet jag pratar om.
jag menar ensamhet som att inte ha någon som förstår, ingen som lyssnar, eller vill hjälpa.
eller ens bryr sig. det  finns en enda anledning till att jag håller fast vid vissa och det är för att slippa tänka,
tänka på den andra ensamheten. jag har svårt att andas för att jag är så jävla ensam. jag har svårt att skratta, för att jag är så jävla ensam. Jag vill ha någon, jag vill ha kärlek. men jag vet att det är försent, jag vet att jag borde ge upp.
för jag har insett så jävla många gånger att det finns faktiskt inte någon som vill ha mig eller någon som vill ge
sin kärlek till mig. det låter töntigt. JAG VET. men det är så här jag känner. och jag önskar att jag hade några personer jag
hade för några år sedan, jag visste inte att folk fastnade så lätt. och jag vågar inte ens säga det.. det finns någon/några som alltid kunde torka mina tårar, som jag kanske inte har träffat, men som har pratat med mig, brytt sig.
men jag tar inte vara på er. förlåt. jag är ledsen, så oerhört ledsen. och när jag orkar, så ska jag ta tar i det och säga till er hur mycket ni betyder. så ni kan säga hur lite jag betyder nu. hur jag förstörde det. hur jag sabbade allt.
FÖRLÅT ATT ALLT ÄR SÅ JÄVLA NEGATIVT MED SÅ ÄR DET.