m a r t i n a

jag kan inte hjälpa det. det kommer krypandes och jag ligger hjälplös.. och det får mig att börja undra, att det kanske är så här det är? så här det ska vara? jag är så fruktansvärt rädd, jag känner mig så jävla hjälplös. jag vet faktiskt inte vart jag ska ta vägen. jag vill bara fly. jag vill vara så långt bort från allt vad känslor heter. för jag hatar dem, ja, jag hatar alla. för så fort jag känner något bra, då ska jag slås ner. hårt ner i marken, bara för att.
jag är rädd. för jag vill känna något bra, utan att få ont. jag vill ha något bra utan att behöva släppa det.