m a r t i n a

nu är det tredje gången jag ska göra den här resan. flytta, men ändå inte. på låtsas men ändå på riktigt. jag minns så väl första gången, jag räknade ner. jag ville komma iväg. jag var så förväntansfull. jag trodde jag skulle komma till något så mycket bättre. till en annan stad, ett annat liv. men det visade sig att alla beter sig likadant. de har bara andra namn.
men det gjorde mig inte så mycket. jag kände att jag stod på egna ben och det var faktiskt bra, tro det eller ej.

för ett år sen gjorde jag resan en andra gång. inte alls lika förväntansfull och jag snarare räknade dagarna tills jag skulle hem. allt jag ville var att skita i allt. ligga i sängen och sova. och jag sov. sov och sov och sov. jag är förvånad att jag klarade andra året med ganska bra betyg. ett IG. ett enda. resten spelar ingen roll. bara jag får G. då är jag nöjd, då är jag glad. men jag klarade resan och är stolt över det. jag klarade något jag inte ville klara av. jag gick i mål efter ett mål jag inte ville springa. men jag gjorde det och det är jag glad över.

nu ska jag göra resan en tredje gång. imorgon klockan 07.00 åker jag hemifrån. bättre sent än aldrig? eller..? då ska jag ha packat ner halva mitt liv för att överleva ett år. okej, det lät hårt. men ni förstår. jag packar ner mitt liv för att "flytta". och på ett sätt vill jag faktiskt iväg denna gången. jag har saknat alla rökpauser, skolka. ligga i sängen även om man inte borde. jag saknar att göra något vettigt på dagarna och detta är det närmaste jag kommer något vettigt. så det är blandade känslor. jag vill, men ändå inte. men jag vet att jag behöver komma bort från alingsås. det är samma människor i varberg, men med andra namn. och just nu vill jag ha de nya namnen. de "nya" människorna runt mig. att de inte vet allt om mig gör mig starkare. så nu ska jag klara detta året. och jag ska gå i mål, jag ska vara så lycklig. jag är förväntansfull för jag vet inte vad som kommer hända, hur det kommer gå. och för första gången på länge så skrämmer det mig inte. det gör mig snarare glad.

Student 2010, Here I Come!