m a r t i n a

nu har jag börjat räkna ner. jag har börjat bygga upp ångesten och murarna. jag försöker komma ihåg hur det ska kännas, försöker komma in i samma tankemönster. jag försöker att vara stark. för snart åker jag.
det kommer kännas konstigt att inte kunna vara uppe hela nätterna, att inte kunna sova bort dagarna. jag vet hur dåligt jag kommer må, hur illa jag passar in.
men detta året ska jag försöka. jag ska ge allt en chans till, jag ska försöka ge det en chans att växa i mina ögon. och jag ska ge er en chans att komma inpå.


det är konstigt hur något man trodde skulle bli så bra, som man trodde skulle passa som handen i hansken, visar sig vara helt fel. jag har hittat rätt på ett sätt, för jag har hittat nya vänner som jag uppskattar. men hur allt annat kan vara så fel? jag trodde på det här, jag ville det så väl. jag minns hur lycklig jag var över att jag hade kommit in, hur lättad jag blev när bilen rullade ut ifrån alingsås och ner till varberg. hur bra det kändes. jag började sakta bygga upp mig själv, jag trodde jag skulle klara det.
jag insåg snabbt att jag skulle på två sekunder kunna bli som förut. jag försökte mota bort allt med hela min kraft, jag ville bort, jag ville hem. ja, jag ville hem till den staden som krossat mig så många gånger förr. jag insåg att mitt i allt kan man känna sig som mest hemma där man är som mest trasig..
jag kom inte bort, jag kom inte hem. jag gick sönder igen. men jag höll mig över ytan.

när man tänker tillbaka så känns det som att man var så liten. men tänker jag lite till så vet jag hur mycket tankar jag hade, hur mycket känslor jag bar på. och jag vet hur ensam jag kände mig. i ett hus med 12 andra så var jag så ensam. och jag hade så ont. jag minns det.
och tänker man tillbaka så kunde det gått illa, jag hade kunnat hamna så långt ner. men jag klarade det och det är precis det jag ska leva på. det är det som ska göra så jag orkar nu. så jag inte går sönder igen, så jag inte ramlar ner.
och jag ska försöka göra det till något jag kan minnas med glädje.
jag ska inte tro något, jag ska försöka.
tro är inget för mig.