m a r t i n a

tills jag vågar släppa ut mina känslor, så låter jag orden bli få. jag är rädd att det ska bli fel, för varje dag är samma men ändå så olik. ni säger att jag sluter mig om mig själv, att det är jag som får er att gå. och jag kan inte annat än hålla med, jag vet mycket väl vad jag gör och jag vill inte att ni ska gå, jag vill visa varenda av er hur mycket jag älskar er, hur mycket ni betyder i mitt liv. men kraften försvinner innan jag hinner säga det, innan jag hinner visa. jag vill inte nämna några namn, och därför ska jag inte heller göra det.
detta kommer bara bli djupare, men jag ska försöka avsluta det så snart jag kan. men jag vill på något sätt visa så folk kan förstå att jag inte har glömt, att minnena faktiskt finns kvar, och det gör ont att tänka tillbaka när jag vet att det inte är detsamma idag.
jag vill ha tillbaka igår, även när jag vet att jag inte kan få tillbaka det som varit.


jag tappade spåret nu, jag vet inte.
jag är tillbaka på noll.