m a r t i n a

jag har inte mycket att säga, jag är ganska tom.
det ekar nästan, och jag förstår inte.
jag förstår inte hur man kan känna sig så tom och ändå ha så ont, jag kan inte förstå hur man kan sitta mitt bland folk och ändå känna sig så jävla ensam.
jag kommer aldrig förstå, det vet jag. men jag vill inte känns så här, jag vill vara full av liv inte tom av ensamhet, ångest och ja, tomhet.
det gör så fruktansvärt ont och jag kan inte tänka klart.
jag vill inte, jag klarar inte det här.
jag vill bara skrika, men jag vet att ingen hör och jag vet att det inte hjälper.
jag vill bara fly, men jag vet att ångesten kommer ändå
och jag vet att tomheten inte försvinner.
jag vill bara slippa, jag vill bygga upp mitt liv, jag vill vara lycklig, jag vill inte vara tom.