m a r t i n a

jag borde gått och fixat tid, förlåt. jag borde verkligen få ur mig alla tankar. men det är svårt, jag har inte orken, och nej, jag har inte viljan heller. jag litar inte på dem, jag känner inte för att berätta allt som snurrar i mitt huvud för någon som antecknar och drar slutsatser, jag vill berätta när jag är redo, för den jag vill, den jag väljer att öppna mig för.
jag är inte redo och verkligen inte för slutsatser.

jag läste igenom min blogg igår och jag blir så förvånad, för då kunde jag skriva, visst var det svart, inga andra nyanser, men jag använde ett vackert språk, jag kunde få ihop mina tankar till en text, som jag än idag förstår., och det är den andra grejen som slår mig, att jag hade samma äckliga tankar då som nu, jag hade samma jävla känslor då som nu. det gör mig så arg, och rädd. jag orkar inte tänka mer på det nu, suddasuddasudda.

min enda lektion var helt okej idag, gick lite för långsamt och jag var inte taggad, men jag överlevde och kom hem till en lägenhet som måste städas. så det är min kväll, städa, diska och plocka i ordning. och vika tvätt. jag orkar inte. jag vill inte. sängen låter mycket skönare.
och nu blev jag ännu mindre taggad, efter städning, diskning och allt så måste jag göra lite skolarbeten, snälla, kan ingen ta mig härifrån? jag vill inte det här..