hide away.
jag känner för att krypa ner under täcket och vara liten igen, så där mini-liten så största problemet var om man fick lördagsgodis eller inte. att morgondagen var ljus, det fanns inga problem, inte ett enda. okej, nu ljuger jag, men inga problem som gör ont, inga tankar som jagar och inga ord som etsar sig fast, och inga vänner som sviker så det gör ont.
hade man problem försvann dom nästa dag, om inte redan efter en timma.. och jag vill vara sådär liten igen, kunna glömma problemen, känslorna, tankarna och orden på några minuter.
jag är trött på alla ord, att alla vet hur jag är, när folk inte har en aning. hur jag är är det bara några få som vet, men tydligen tror sig alla veta, alla tror sig känna mina känslor bättre än mig själv. det är jag trött på och jag vet att en person kommer tro att det här gäller sig själv, men nej. det berör många, för jag nämner inga namn, jag skriver i plural.
jag är inte på topp idag. och jag kommer troligtvis inte vara det imorgon heller och jag ber om ursäkt. jag borde skärpa mig, men jag kan inte. och jag har försökt, tro mig. jag vill inte höra något annat. jag har sakta börjat bygga upp mig själv, plockat upp alla jävla bitar och nu försöker jag för en gångskull pussla ihop det, men idag hittar jag inte pusselbitarna. idag går det inte längre, så nu tänker jag krypa ner under täcket och försöka få tyst på allt som springer runt i mitt huvud,
and who are You to judge Me?
Kommentarer
Trackback
