att balansera utan att falla.
jag är livrädd. en skörd tråd, så tunn. på en sidan lycka, andra sidan tomhet, en mörkavgrund.
det känns som att benen snart kommer ge vika och då faller jag. någon singlar slant om vilken sida jag hamnar på. antingen tar jag mig upp och håller kvar greppet om verkligheten eller så tappar jag det. helt och hållet.
tankarna gör mig galen. jag vill koncentrera mig, tänka en tanke i taget. andas. in och ut. lugn. jag vill känna lugn. inte en förhöjd puls och känslan av rädsla hela tiden. lugn, jämna andetag.
jag tittar över axeln, beredd på det värsta. jag kan inte se framåt, jag kan inte leva i nuet. mitt förflutna hotar och hänger över mig. i'm on my way back. och det är det sista jag vill.
Kommentarer
Trackback