m a r t i n a

jajjemen. illa. så känns det. mina vänner är på ett ställe, min fina, ja here it comes, pojkvän flera mil ifrån.. familjen på ett ställe och jag på ett annat.. jag gillar det inte. inte alls. inte det minsta. men jag ska klara det. en vecka, en liten ynka vecka sen är jag här igen.


jag har inte åkt än, men det känns som det. som att jag redan är flera tusen mil ifrån. och egentligen vet jag att riktigt så många mil är det inte mellan alingsås och varberg men det känns så. jag sitter just nu och väntar på att min mamma ska komma hem med pengar och sen kommer emelie och hämtar mig. underbart! det enda positiva måste jag säga, att jag ska åka bil ner med söta & kära emelie:)


jag orkar inte skriva, sorry.
hörs någon gång.

puss!