m a r t i n a

jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. ärlig talat så är allt bara så lite värt. allt. det enda jag vill är att gå vidare, jag skiter i hur det löser sig. vart vägen leder, bara jag kommer någon vart. detta är precis sån skit som drar ner mig ännu mer och jag måste lösa det. men jag vet inte hur eller om jag ska skratta eller gråta. patetiskt. värdelöst, ordlöst.
fan speak up for once.


jag har inte gjort något sen jag skrev sist, bra va? huvudvärken har jag fortfarande, jag har inhandlat något av det jag borde ha gjort, i'll do that tomorrow. nu ikväll/eftermiddag/whatever, så ska jag träffa emelie. för en kaffe. tror jag får ta tag på det där.. men jag behöver komma ut, rensa huvudet lite. kanske blir det en promenad senare, towe åkte till ulricehamn idag och kommer tillbaka imorgon på morgonen. så i'm all alone. och inte har jag en aning om vad fan jag ska göra. hålla mig undan från kaos vore en bra idé!

nej, meningslöst var det ja.
hejdå.