m a r t i n a

jag är ledsen. jag började nästan gråta igår. att se alla dessa människor som skulle och se håkan hellström. att se alla vara glada, lyckliga och förväntansfulla det gjorde ont. jag ville också. jag ville stå där, under göteborgs himmel och låta orden sjunka in i mig, skrika mig hes och gråta. men nej. jag missade det. jag hade en underbar fredag ändå, men ledsen över det var jag. och jag vet att det var grymt. det kan inte vara annat. jag ska ta igen det, jag ska hitta någon håkanvän som vill åka sverige runt med mig nästa år.

och mina inlägg är så osammanhängade så det finns inte. det jag ville säga var att jag är så jävla ledsen över att jag missade håkan igår. det gör ont att jag missade honom. att jag inte kunde vara där. att veta att det var 20.000 som såg honom, men inte jag. det gör riktigt jävla ont. fan.