crawl.
min kropp är slutkörd, trots att jag inte har gjort något. jag vill att det är fredag eftermiddag nu, att jag slipper sitta här och fundera i ensamheten. jag måste plugga, två små, korta grejer som inte alls är svåra egentligen. men för mig är de stora, svåra och nästan oövervinnerliga. justeja, svenska språket och jag är inte kompisar anymore.. hur som helst, jag kan inte koncentrera mig, jag förstår inget, jag kan inte sätta ihop orden till enkla små meningar. ingen förväntar sig det bästa, svåraste och mesta av mig just nu, men minsta lilla känns precis sådär svårt. som att min framtid hänger på det.
vafan håller jag på med? vart är jag på väg? men samtidigt rör det mig inte, jag lever för helgerna. de får mig att slappna av, andas och rensa bort tankarna.. jag har lov snart och det ska jag utnyttja till max. ta igen mig, fundera ut vad jag ska göra. och nej, jag vet inte. jag hänger ut mig själv, utan att säga ett ord.
whatever, jag vill härifrån. det är jag och så är det ni. fuck my mind up, gör mig mer orolig, såra mig. du förstår inte vad du gör, men vad ska jag egentligen förvänta mig från dig? inget. och det borde jag ha lärt mig vid det här taget. don't give anything back.
oförståligt, jag vet.
Kommentarer
Trackback