m a r t i n a

jag sitter i varberg. jag vill inte sitta i varberg. jag vill vara vart som helst förutom här.. det känns som att jag har hela världen på mina axlar och jag har försökt lyfta bort tyngden. men jag tror inte det försvinner förens jag får vara nära älskling igen, känna mig trygg och sova i min egna säng.
jag har varit i varberg i några timmar, jag mår redan dåligt. jag vet inte vad jag ska göra. jag klarar inte av att ha det såhär.. jag vill inte ha det såhär, jag vill klara det här, utan allt detta. det är jobbigt redan som det är. jag behöver inte ha världen på mina axlar. jag behöver inte ha ont. jag har det svårt redan innan. vafan babblar jag om? jag ska vara tyst, trodde det skulle lätta lite om jag fick ner det till ord, men nej..


ska återgå till att titta på konståkning. det är inte underhållande, men håller tankarna på lite avstånd.. och justeja, min mobil är fucked up. så ni vet och så ni inte undrar.