m a r t i n a

Ett sus, långt borta, men tillräckligt för att tränga sig in, bryta av tankespåren. Det snurrer, irrar och virrar riktigt äckligt mycket.. Jag har inte en aning om vart jag står, vad jag gör, vem jag är.. Ensamheten gör det svårt att andas, att tänka klart. Ångesten tynger, grabbar tag i mig och drar ner mig. Tårarna rinner och det svider. Det gör ont, jävligt ont. Och jag kan inte vända mig om, för då blir ensamheten total. Någonting, allting fattas. Jag är ett hjälplöst pussel, som ingen hittar sista biten till. Fuck this shit.